Transporteffektivitet med regional sjöfart i Mälardalen

Projekt:

Transporteffektivitet med regional sjöfart i Mälardalen

Sammanfattning:
Trots att vägar kring våra storstäder, särskilt Stockholm, byggs ut är problem med trafikinfarkter, buller och utsläpp ännu inte lösta. Samtidigt finns en infrastruktur som inte används i särskilt stor omfattning om man jämför med länderna på kontinenten – vattenvägarna. Detta projekts syfte är att är att undersöka de affärsmässiga och praktiska förutsättningarna för en regional sjöfartslösning som kan avlasta vägnätet. Studien har utförts genom litteraturstudier, styrmedelsanalys, intervjustudier samt beräkningar. Ett logistikkoncept har tagits fram.
Inlandssjöfarten ligger på en konstant och låg nivå på cirka 10 miljarder tonkilometer de senaste 50 åren medan övriga trafikslag har ökat, särskilt då vägtransporter som gått från 18 miljarder ton till 38 miljarder ton under samma period. Trots gemensamma förordningar och direktiv på EU-nivå räknas trafik på inre vattenvägar i Sverige som sjöfart, medan det i kontinentala Europa räknas som ett landbaserat trafikslag, vilket ger bättre villkor för att konkurrera med landtransporter.
Överflyttning till inlandssjöfart hindras inte primärt av kapacitetsbrist i hamnar eller bristande infrastruktur, utan snarare av höga omlastningskostnader. Längre transporttider, lägre transportfrekvens, ojämnare flöden och oförutsägbarhet vad gäller priset hämmar också sjöfarten jämfört med lastbilen. Om en transportköpare ska byta från den transportlösning de använder idag till en ny, krävs det att sjöfarten totalt sett är en bättre transportlösning än lastbilen. Alla dessa faktorer kan bekräftas av intervjuer och beräkningar som gjorts inom ramen för denna studie. Därtill är sjöfarten sämre på att göra sig känd hos transportköparna jämfört med till exempel tåget.
Men studien visar också på att inlandssjöfart till viss del har bättre förutsättningar än traditionell sjöfart att vara ett alternativ till lastbilen och utifrån mindre containerstorlekar (eller andra lastbärare), rundturer och bra anslutningsmöjligheter för upp- och avhämtning kan konkurrenskraften i inlandssjöfart öka. Då behövs kajlägen, framför allt i urban miljö, och utrustning samt elanslutning för småskalig sjöfart. Inlandssjöfarten behöver också bli betydligt billigare än idag. Omlastning och sista anslutande transporten (last mile) är idag det som driver upp kostnaderna till inlandssjöfartens nackdel. Priset för sjöfart är högre än lastbil, men miljöprestandan är betydligt bättre; i fråga om koldioxidutsläpp men framför allt i energieffektivitet. Det senare blir en allt viktigare faktor när fler parter i samhället konkurrerar om samma elektricitet vid samhällets stora elektrifiering. Diskrepansen mellan sjöfartens höga kostnader mot dess betydligt bättre miljö- och energieffektivitet tyder på att det behövs styrmedel som mer än idag gynnar sjöfarten. Eco-bonus har varit ett försök, men är en tillfällig lösning och passar sjöfarten dåligt då den har långa planerings- och investeringshorisonter.

Länk till publikation i fulltext (pdf-fil, 1 788,2 kB. Öppnas i nytt fönster)

Författare: Tobias Robinson
Utgivare: Ecoloop AB
Utgivningsdatum: 2021-06-30
Diarienummer: TRV 2020/92900
Antal sidor: 30
Språk: Svenska
Kontaktperson: Charlott Andersson, US