Om landskap och landskapsanalys för väg och järnväg - ett kunskapsunderlag med fokus på begrepp och exempel

Projekt:

Bättre landskapsanalys för transportsektorn: utgångspunkt för MKB och gestaltningsprogram

Sammanfattning:
Den här texten är skriven för att möta förändringar när det gäller landskapets
roll i planering för vägar och järnvägar. Vi kallar den ”kunskapsunderlag”
och den ska vara en källa till bildning och utbildning i frågor som rör
landskap och landskapsanalys med fokus på transportsektorn. Den europeiska
landskapskonventionen (ELC), som Sverige nyligen har ratificerat medför
ökade generella krav när det gäller att beskriva och bedöma landskap inför
olika slags förändringar. Intresset växer för landskapets roll i planeringen. Nu
behöver olika aktörer inom transportsektorn ta till sig aktuell kunskap om
landskap och analys av landskap och så långt möjligt skaffa sig gemensamma
referensramar i ämnet.
ELC har lett till att landskapsbegreppet har förts in i lagstiftningen i många
europeiska länder och till en utveckling av metoder för människors medverkan
i analys och värdering av landskap. Konventionen gäller för alla typer
av landskap och har utformats med utgångspunkten att landskap förändras.
Målsättningen är att förbättra förutsättningarna för att förändringarna ska ske
på ett medvetet sätt genom att lyfta landskap som en politisk fråga och att
uppmuntra till policys för att skydda, förvalta och planera landskap i såväl
internationell som lokal skala (COE 2000a).
Vårt uppdrag för kunskapsunderlaget är att ingående beskriva begreppen
landskap och identitet och redovisa andra, centrala begrepp som är relaterade
till dem. Vi redogör för ELC: s förhållande till landskapet som sådant och till
olika aspekter av landskap. Vi beskriver vidare vad en landskapsanalys kan
vara, visar på några goda exempel och diskuterar särskilt metoder för brukarnas
medverkan. Kunskapsunderlaget är den första redovisningen inom
projektet ”Bättre landskapsanalys för transportsektorn: utgångspunkt för
MKB och gestaltningsprogram”. Projektet har det övergripande syftet att
generellt bidra till att förbättra och säkerställa kvaliteten hos landskapsanalyser
i väg- och järnvägsplaneringen.

Landskap
För att kunna beskriva eller analysera ett landskap på ett meningsfullt sätt är
det viktigt att förstå hur begreppet landskap kan tolkas och helst vara enig
med andra om en definition. Som landskap definieras i den europeiska
landskapskonventionen (ELC) är det fråga om ”ett område sådant som det
uppfattas av människor och vars karaktär är resultatet av påverkan av och samspel
mellan naturliga och/eller mänskliga faktorer”. Det ligger ganska nära geografen
Alexander Humboltds definition från 1845 då han beskrev landskap som
”summan av alla uttryck hos en trakt, såsom de uppfattas av människan” Men i
olika vetenskapliga traditioner har landskap länge tolkats på olika sätt och
görs så ännu.
Att se landskapet rent visuellt, som en scen eller en bakgrund är vanligt i
vardaglig kommunikation men förekommer också i professionella sammanhang.
Olwig (2007), beskriver hur landskap tidigare har begränsats till att ses
som antingen sceneri, eller under senare tid som liktydigt med natur eller
miljö. Landskap enligt bl. a. ELC: s definition är både verkligt och föreställt
– det både är och är som det uppfattas, det både finns rent konkret och i
betraktarens föreställning. Vi bör också se landskapet som en helhet. Att
försöka dela in landskap i natur- respektive kulturlandskap betraktas i modern
forskning som ofruktbart. Däremot finns det givetvis både ”naturliga” och
”mänskliga” processer som pågår i landskapet och uttrycks i olika landskapskaraktärer,
som vi kan uppfatta och beskriva.
Landskapsbegreppet kan användas i olika skalor, inte bara om stora områden.
I princip finns ingen nedre gräns för ett landskaps storlek utan det är
sammanhanget som avgör vad vi kan kalla landskap. Det har också relevans
likaväl i städer som på landsbygden. Whiston Spirn skriver till exempel
(1998:24) att ”en gestaltad park inte är mindre landskap än ett majsfält” och att
”Manhattan inte är mindre landskap än dess Central Park”. Vi kan också
konstatera att olika forskares tolkningar av begreppen landskap respektive
plats överlappar varandra så pass att de inte går att entydigt skilja dem åt.
Vägar och järnvägar har en avgörande betydelse för människors möjligheter
att uppleva landskap. Samtidigt utgör de ingrepp som kräver kunskap och
respekt för de landskap med sina sociala sammanhang som berörs. Genom
ELC har fokus ökat på ”vardagslandskapet”, dvs. de landskap som används
och värderas av människor oavsett sådana värden som utomstående experter
kan bedöma. Den bilburna trafikantens landskapsupplevelse baseras till allra
största delen på synintryck, medan en cyklist eller gående upplever landskap
med flera sinnen, och den som vistas i sitt vardagslandskap ofta har en djupare
relation till det och därmed en annan landskapsupplevelse.

Identitet, karaktär och platskänsla
Begreppet identitet utforskas av olika discipliner och har många definitioner.
Att ha en identitet handlar i grunden om att definiera sig genom relationer.
Identiteten är ett uttryck för hur människor interagerar med och förhåller sig
till sin omgivning (människor/samhälle eller landskap). Den utgår därför
alltid från människors iakttagelser och värderingar.
I landskapssammanhang är det möjligt att utläsa två olika identitetsbegrepp.
Det ena handlar om landskapets identitet med utgångspunkt i de egenskaper
som människor tillskriver landskapet. Det andra, som vi har valt att
kalla landskapsanknuten identitet, behandlar individens eller gruppens
känsla av anknytning till landskapet som en komponent i skapandet av den
egna identiteten.
Landskapets identitet kan beskrivas som det som gör det igenkännbart och
unikt. Den kan ta sig uttryck som berättelser, dvs. föreställningar om hur
något är. Hague (2005a:4-5) sammanfattar betydelsen av berättelser för att ge
den fysiska verkligheten mening: “Det är tolkningen och berättelsen som ger
identitet och det är identitet som omvandlar utrymme till plats.” Olika individer
och grupper kan uppfatta olika identiteter hos ett landskap. Hur människor
uppfattar landskapets identitet, och vilken inverkan ett landskap har på den
egna identitetskänslan skiljer sig beroende på vilken relation man har till
landskapet.
I professionella sammanhang görs beskrivningar av landskapets karaktär.
Begreppet karaktär används för att beskriva landskapets generella egenskaper.
Den kan definieras som ”ett distinkt och igenkännbart mönster av element som
förekommer konsekvent i en särskild landskapstyp.” (Swanwick m.fl. 2002:9), den
ska vara allmängiltig, alltså motsvara uppfattningen hos skilda grupper av
människor (Swanwick m.fl. 2002:10). Så, medan olika individer och grupper
kan uppfatta olika identiteter hos ett landskap, så ska karaktären kunna
uttrycka det som vi alla i princip kan enas om.
Många forskare uttrycker oro för att landskapet håller på att förlora sin
identitet på grund av vår tids snabba och omfattande förändringar, samtidigt
som människor längtar efter landskap att känna sig hemma i. Genom ELC
erkänns landskapet som en grund för människors identitet, och allmänhetens
perspektiv på landskapets identitet uppvärderas genom krav på medverkan i
planering av förändringar i landskapet.

Medverkan
Det finns flera typer av medverkan och skillnader i tolkningarna av vad som
kan kallas för medverkan. Vanligtvis ses medverkan som en process där
människor som inte tillhör den beslutsfattande myndigheten/aktören får
komma till tals. I en snävare tolkning av begreppet innebär medverkan
endast processer där allmänheten genom sitt deltagande garanteras inflytande
på besluten.
Krav på allmänhetens medverkan finns redan idag i Plan- och bygglagen och
Miljöbalken, men experternas och myndigheternas perspektiv tenderar ändå
att gå före allmänhetens vardagliga problem och önskemål (RAÄ 2008).
Allmänhetens rätt till medverkan i processer och beslut som påverkar landskapet
är en av de bärande tankarna i ELC. Konventionen innebär en
förstärkning av demokratin genom att makten att tolka landskapet förskjuts
från experten till en bredare sfär (COE 2008). Vilket också förändrar
planerarens yrkesroll.
I kommunikationen med allmänheten är språket en tydlig maktfaktor,
möjligheten att uttrycka sig och förstå informationen ger makt både när det
handlar om ord och bild. Människor har olika möjligheter att få komma till
tals. Att förstå och tillvarata kunskapen från människor med varierande
bakgrund och behov är av stor vikt ur en demokratisk synvinkel (RAÄ
2008:40).
Medverkan är inte ett mål i sig, utan ett nödvändigt medel för att få tillgång
till djup kunskap om landskapet. Det handlar i första hand om att skapa
förutsättningar för att hitta goda lösningar sett både ur befolkningens och ur
myndigheternas perspektiv. Kvaliteten på den medverkan som genomförs är
helt avgörande för nyttan med processen. De vinster som lyfts fram i
sammanhang där medverkansprocesser har börjat användas är att besluten blir
förankrade hos allmänheten och att genomförandet av förändringarna i högre
grad upplevs som positiva. Att processen i sig är resurskrävande anses uppvägas
av bättre resultat och tidsvinster i senare skeden. För att få en lyckad
process måste man ha väl fungerande metoder och verktyg med ramverk där
förutsättningar, roller och tillgänglig information tydliggörs (Butler 2010).
Det behövs också policys, samt ekonomiskt- och tekniskt stöd från staten och
andra institutioner för att undvika att medverkan reduceras till en åtgärd på
papperet.

Landskapsanalys – metoder och exempel
Kunskapsunderlaget avslutas med en redogörelse för begrepp, förutsättningar
och metoder som rör landskapsanalyser i olika planeringssammanhang.
Inledningsvis diskuteras de båda begreppen landskapsanalys och
landskapsbedömning vars betydelser delvis överlappar varandra och som
ofta används parallellt. I detta kunskapsunderlag använder vi begreppet
landskapsanalys konsekvent för att undvika förvirring.
Olika metoder för landskapsanalys presenteras med särskilt fokus på de båda
engelska metoderna Landscape Character Assessment (LCA) och
Historic Landscape Characterisation (HLC). Dessa är speciellt
intressanta då de tydligt svarar till de krav som ställs på landskapsanalyser
enligt den europeiska landskapskonventionen. Avslutningsvis beskrivs och
kommenteras några exempel från praktiken. Dessa kommer från olika
kontexter och har olika syften men de är alla goda exempel på hur man kan
arbeta med landskapsanalyser i olika planeringssituationer, bland annat för
transportinfrastruktur.

Länk till publikation i fulltext (pdf-fil, 1 311,5 kB. Öppnas i nytt fönster)

Författare: Ulla Berglund, Malin Eriksson, Jenny Nord, Andrew Butler, Hans Antonson, Karin Hammarlund, Per Hedfors, Ann Åkerskog,
Utgivare: Institutionen för stad och land SLU
Utgivningsdatum: 2011
Diarienummer: TRV 2010/13900
ISBN: 978-91-85735-21-1
ISSN: 1654-0565
Språk: Svenska
Kontaktperson: Marit Montelius, IVtmam