Benchmarking av basentreprenad år 2002 för drift och underhåll av järnväg

Projekt:

JVTC

Sammanfattning:
Rätt utfört underhåll skapar mervärde. Underhåll bedrivs som en kontinuerlig process under ett objektets livstid i syfte att bevara dess funktion.
Benchmarking anses vara ett kraftfullt verktyg för affärsutveckling/förbättring. Benchmarking ger underlag till förbättringar genom att ta lärdom från den som är marknadsledande och "kopiera" detta.

Ett led i att effektivisera underhållet av järnvägens infrastruktur har varit att dela upp den svenska infrastrukturförvaltarens organisation (Banverket) i beställare och utförare där utförarledet (Banverket Produktion) successivt konkurrensutsätts.

Upphandling av drift- och underhållsentreprenader är komplex, både på grund av anläggningarnas tekniska komplexitet och svårigheter att beskriva vad som skall upphandlas respektive vilken slutprodukt som eftersträvas. Flera olika modeller för upphandling har prövats med varierande resultat. Denna benchmarking är föranledd av önskemål från en av förvaltarregion att kunna förbättra sin drift- och underhållsentreprenad genom att ta lärdom av andra.

Resultatet visar att benchmarking är möjlig att använda samt att indikatorn mängden avhjälpande i förhållande till förebyggande underhåll kan användas för att mäta underhållseffektivitet. Fler indikatorer och mätmetoder bör utvecklas beroende på vilket perspektiv man vill jämföra t.ex. Life Cycle Cost (LCC), affären "Drift och underhåll" eller extern jämförelse med andra förvaltningar.

Benchmarkingen pekar ut ett Banområde (förvaltningsområde) som det goda exemplet. Genom intervjuer samt studier av förfrågningsunderlaget har de goda exemplen identifierats. Dessa är:
Målstyrning av drift- och underhållsentreprenaden kombinerat med incitament. Styrkort, kvalitetsmöten och feedback underlättar målstyrning. Frekventa möten där även ledningen för förvaltningsområdet deltar ökar engagemang. Samverkansformer och en öppen och rak dialog, t.ex. partneringsamverkan. Fokus på att utöka förebyggande underhåll på anläggningar som förorsakar många funktionsstörningar och som är dyra i underhåll t.ex. spårväxelunderhåll ger resultat. Kostnadsbilden per anläggning eller spårmeter varierar kraftigt mellan banområdena detta kan bero på anläggningarnas standard, förslitningsgrad, klimatpåverkan respektive hur de nyttjas.
Förbättringsområden för indata till benchmarking är:
Att analysen kompletteras med korrektionsfaktorer för anläggningarnas tillstånd (ålder och förslitningsgrad), hur mycket trafik som rullat över totalt och per år och tillgänglig tid i spår för att utföra underhållsarbete. Strukturerna för återrapportering av underhåll används vid ekonomisk återrapportering så att det går att särskilja drift, avhjälpande underhåll och förebyggande underhåll. Att s.k. speciella satsningar särskiljes, t ex punktlighetshöjande åtgärder, utbyte av i förtid åldrande slipers, vilket gör att dessa går in i ramen för "normala" underhållet. Ett utvecklingsområde för benchmarking är att hitta fler relevanta jämförelsemått med vars hjälp man kan identifiera framgångsrika organisationer och kritiska framgångsfaktorer.

Författare: Ulla Espling
Utgivare: Luleå tekniska universitet
Utgivningsdatum: 2004
Diarienummer: TRV 2011/58769
ISSN: 1402-1528
Språk: Svenska
Kontaktperson: Per Olof Larsson Kråik, UHjbs